Karin Fransson berättar om sin utmattningsresa och hur den gjorde att hon blev sjuk så pass att det inte gick att lägga i rätt växel i bilen. Hon hoppas på att hennes berättelse om sin utmattning kan hjälpa någon annan att slippa hamna i väggen och tappa kontrollen över dig själv.

Om Karin Fransson: Karin växte upp med en ensamstående mamma och tre halvsyskon. Karin är äldst och tog ansvar över hemmet och syskonen redan som ung tonåring. Som vuxen kom hennes tankar om att hon inte dög utan utbildning och började ställa högre krav på sig själv. En dag blev det för mycket så kroppen sa ifrån.

Om share your story: I share your story delar poddgästen med sig av sina egna erfarenheter från stressrelaterad ohälsa i monologform. Share your story är en del av Rakt in i Väggens koncept Sharings.

• Vill du medverka i Rakt in i Väggens podcast? Besök följande sida: www.raktinivaggen.com/medverka

• Om du vill tipsa oss om en poddgäst, eller om du har en fråga eller synpunkt på det vi gör, kan du alltid maila podcast@raktinivaggen.com för att få svar.

• Du finner poddavsnittet på vår hemsida, www.raktinivaggen.com, i Podbean, iTunes och Spotify.

• Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på vår hemsida, iTunes, Podbean, Spotify eller i din poddapp så andra vet att vi finns!

Inlägget Jag tappade kontrollen över mig själv – Karin Fransson dök först upp på Rakt in i Väggen.

Alla poddar hittar du på vår hemsida: www.raktinivaggen.com

Om Karin Fransson: Karin växte upp med en ensamstående mamma och tre halvsyskon. Karin är äldst och tog ansvar över hemmet och syskonen redan som ung tonåring. Som vuxen kom hennes tankar om att hon inte dög utan utbildning och började ställa högre krav på sig själv. En dag blev det för mycket så kroppen sa ifrån.

Om share your story: I share your story delar poddgästen med sig av sina egna erfarenheter från stressrelaterad ohälsa i monologform. Share your story är en del av Rakt in i Väggens koncept Sharings.

• Vill du medverka i Rakt in i Väggens podcast? Besök följande sida: www.raktinivaggen.com/medverka

• Om du vill tipsa oss om en poddgäst, eller om du har en fråga eller synpunkt på det vi gör, kan du alltid maila podcast@raktinivaggen.com för att få svar.

• Du finner poddavsnittet på vår hemsida, www.raktinivaggen.com, i Podbean, iTunes och Spotify.

• Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på vår hemsida, iTunes, Podbean, Spotify eller i din poddapp så andra vet att vi finns!

Inlägget Jag tappade kontrollen över mig själv – Karin Fransson dök först upp på Rakt in i Väggen.

Om serien Stresshantering: Stresshantering är på ett sätt ingen raketforskning. Det handlar om att avsätta tid till att göra förändring, fundera på vad som är viktigt i livet, ta hand små steg, minska krav, göra saker som är återhämtande, säga nej och ta hand om relationer och kroppen. Ändå kan det vara så svårt. Hur kommer det sig? Om det vore så enkelt skulle väl ingen vara stressad utan leva i fullständig balans? I den här serien kommer du få lära dig verktyg för att göra förändringar i ditt liv för att hitta mer balans i livet. Vi utgår från modern psykologi i form av KBT och ACT och du kommer få göra övningar som är beprövade i studier. Välkommen!

Om avsnittet du precis lyssnat på gav dig mersmak för att prova fler avsnitt i serien Stresshantering med Daniel eller meditationsappen Mindfullys övriga utbud kan du som lyssnare prova Mindfully i 30 dagar gratis, genom att använda följande länk: https://www.mindfully.nu/rakt-in-i-vaggen/

Om Mindfully: Mindfully har det största utbudet av guidade meditationer och kunskap inom mindfulness på svenska och är meditationsappen för dig som vill stressa mindre och sova bättre, men potentialen är större än så. Det är appen för dig som vill hitta ett inre lugn när du behöver det som mest. 

Inlägget Bonus: Hitta din motivation – Daniel i Mindfully dök först upp på Rakt in i Väggen.

Björn är idag holistisk hälsocoach. Genom sitt program, på 12 veckor, hjälper han dig att hitta tillbaka till din hälsa, din rättighet att Frodas istället för att överleva. Genom holistiskt tänk blir du fri från magproblem och bygger ett orubbligt mindset och det liv du Faktiskt vill ha.

• Poddgästens Instagram: @bjornhalsa

Om mixpodd: I mixpoddarna delar gästen med sig både av sin utmattningsresa men också av sin kunskap inom ett specifikt ämne. Mixpoddarna är en del av Rakt in i Väggens koncept delningspoddar. Upplägget för delningspoddar liknar Sveriges Radios sommarprat i P1, där gästen berättar i sin egen takt och i monologform.

Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på vår hemsida, iTunes, Podbean, Spotify eller i din poddapp så andra vet att vi finns!

• Vill du medverka i Rakt in i Väggens podcast? Besök följande sida: www.raktinivaggen.com/medverkan

• Om du vill tipsa oss om en poddgäst, eller om du har en fråga eller synpunkt på det vi gör, kan du alltid maila podcast@raktinivaggen.com för att få svar.

• Du finner poddavsnittet på vår hemsida, www.raktinivaggen.com, i Podbean, iTunes och Spotify.

Inlägget Björn Hall – Tacksam för min utmattning dök först upp på Rakt in i Väggen.

Björn Hall – mixpodd: Björn Hall är polis i yttre tjänst, han ställer höga krav på sig själv och vill avancera och göra karriär. Med autoimmuna sjukdomar, hälsa på nedgång och fysiska åkommor ser livet hopplöst ut och Björn känner sig mest som en belastning för alla omkring honom. När Björn börjar förändra sitt mindset och kost förändras allt. Björn är idag tacksam för sin utmattning, tack vare den har han kunnat förändra sitt liv till det bättre och uppfylla sina drömmar.

Björn är idag holistisk hälsocoach. Genom sitt program, på 12 veckor, hjälper han dig att hitta tillbaka till din hälsa, din rättighet att Frodas istället för att överleva. Genom holistiskt tänk blir du fri från magproblem och bygger ett orubbligt mindset och det liv du Faktiskt vill ha.

• Poddgästens Instagram: @bjornhalsa

Om mixpodd: I mixpoddarna delar gästen med sig både av sin utmattningsresa men också av sin kunskap inom ett specifikt ämne. Mixpoddarna är en del av Rakt in i Väggens koncept delningspoddar. Upplägget för delningspoddar liknar Sveriges Radios sommarprat i P1, där gästen berättar i sin egen takt och i monologform.

Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på vår hemsida, iTunes, Podbean, Spotify eller i din poddapp så andra vet att vi finns!

• Vill du medverka i Rakt in i Väggens podcast? Besök följande sida: http://www.raktinivaggen.com/medverkan

• Om du vill tipsa oss om en poddgäst, eller om du har en fråga eller synpunkt på det vi gör, kan du alltid maila podcast@raktinivaggen.com för att få svar.

• Du finner poddavsnittet på vår hemsida, http://www.raktinivaggen.com, i Podbean, iTunes och Spotify.

Inlägget Björn Hall – Tacksam för min utmattning dök först upp på Rakt in i Väggen.

• Poddgästens Instagram: @gilgracelamcis.

Om personlig podd: I de personliga poddarna delar gästen med sig av sina egna erfarenheter från sin utmattningsresa. De personliga poddarna är en del av Rakt in i Väggens koncept delningspoddar. Upplägget för delningspoddar liknar Sveriges Radios sommarprat i P1, där gästen berättar i sin egen takt och i monologform.

Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på vår hemsida, iTunes, eller i din poddapp så andra vet att vi finns!

• Vill du medverka i Rakt in i Väggens podcast? Besök följande sida: www.raktinivaggen.com/medverka

• Om du vill tipsa oss om en poddgäst, eller om du har en fråga eller synpunkt på det vi gör, kan du alltid maila podcast@raktinivaggen.com för att få svar.

• Du finner poddavsnittet på vår hemsida, www.raktinivaggen.com, i Podbean, iTunes och i andra poddappar.

Inlägget Gilgrace Cisternas – Bara lite till, stannar jag upp är det kört dök först upp på Rakt in i Väggen.

Gilgrace Cisternas – Personlig podd: Om jag stannade till så var det kört. Det intalade jag mig varje dag för att orka med vardagen, för innerst inne visste jag att det tempot jag hade var inte hållbart. Jag hade flera bollar i luften och det kom till en punkt att det inte gick längre. Prestationskrav och duktig flicka syndrom var ett faktum som jag inte hade förstått förrän det var för sent. Jag har inte gått in i väggen en gång utan två gånger. Jag var rädd att inte räcka till, att inte duga, prestationskraven som jag hade för mig själv var för höga. Det kommer handla om hur min resa var när jag drabbades av utmattningssyndrom, hur vägen tillbaka har varit. Vad jag har lärt mig, att hitta tillbaka till min identitet. Att inte vilja vara den personen jag var innan min utmattning. Hur familjelivet har gått ihop och få ihop vardagen efter en utmattningssyndrom. Att acceptera att nu är jag där, nu är jag på riktigt där i väggen, att känna skammen, skulden, rädslan om att kommer jag bli bättre? Att hitta hoppet glädjen i sig själv igen. Få en bättre relation till sig själv. Jag trodde aldrig jag skulle sitta och spela in en podd avsnitt till Rakt in i väggen, att jag överhuvudtaget skulle våga blotta ut min resa på detta sätt. Att göra det har varit läkande och givande och gett mig plats att få ut mina tankar och funderingar kring min resa tillbaka efter en utmattningssyndrom. Ni får gärna följa mig på Instagram på mitt privata konto, jag har valt i nuläget att inte ha den öppen för jag kämpar fortfarande med min prestationsångest och vill leva så prestigelöst som möjligt, jag är absolut öppen för kontakt ifall ni vill följa mig så skriver jag gärna i mån av tid och ork.

• Poddgästens Instagram: @gilgracelamcis.

Om personlig podd: I de personliga poddarna delar gästen med sig av sina egna erfarenheter från sin utmattningsresa. De personliga poddarna är en del av Rakt in i Väggens koncept delningspoddar. Upplägget för delningspoddar liknar Sveriges Radios sommarprat i P1, där gästen berättar i sin egen takt och i monologform.

Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på vår hemsida, iTunes, eller i din poddapp så andra vet att vi finns!

• Vill du medverka i Rakt in i Väggens podcast? Besök följande sida: http://www.raktinivaggen.com/medverka

• Om du vill tipsa oss om en poddgäst, eller om du har en fråga eller synpunkt på det vi gör, kan du alltid maila podcast@raktinivaggen.com för att få svar.

• Du finner poddavsnittet på vår hemsida, http://www.raktinivaggen.com, i Podbean, iTunes och i andra poddappar.

Inlägget Gilgrace Cisternas – Bara lite till, stannar jag upp är det kört dök först upp på Rakt in i Väggen.

Pernilla Moen Modig, 29 år från Norrköping, delar sin utmattningsresa i blogg 25.

– Min finaste och bästa morfar somnar in, en pandemi lamslår tillvaron följt av ovisshet, isolering och total oro för familj och vänner, mina två bästa vänner ska flytta från stan och det sker oväntade och omvälvande omorganisationer på min arbetsplats. Matta efter matta av trygghet rycks bort under mina fötter. Många kriser på kort tid, noll kontroll, ingen tid för återhämtning. Detta var vintern och våren 2019/2020.

Lägg till åratal av inre krav, jämförelser och stora ambitioner, prestationer och perfektionism, orimligt ansvarstagande, ändlöst mobilskrollande, ständigt tillgänglig och aldrig tillräcklig, alltid sagt ja till allt och inte fått nog med återhämtning. Allt detta i ett samhälle som går SÅ snabbt. Ja det finns ju, med facit i hand, bara en väg detta banar. Rakt in i den berömda väggen.

jul. 2020

Jag sitter på jobbet och det knäpper till i huvudet. Jag känner ett kraftigt yrsel och blir skärrad. Får jag en stroke nu? Oron, gråten och yrslet stormar inom mig. Jag börjar ta mig hem, leder cykeln genom stan, allt snurrar. Jag landar hemma i gråt, panikångest och ringer akut psykolog på KRY. Jag sitter de kommande trettio minuterna på golvet, halvnaken, gråtandes och djupandas tillsammans med psykologen. Jag anar vad som har hänt, men är inte säker. Hen ber mig att fokusera på återhämtning under semestern och se hur jag mår efter. Jag sover några timmar, vaknar och gråter, sover några timmar till.
Jag bokar av 90 % av mina (som vanligt) fullbokade sommarveckor. Hur jag lyckas delta i en vandringsresa samt hjälpa min bästa vän flytta är ett mysterium, men jag har väl vid den här tidpunkten blivit lite utav en expert på att pressa kropp och själ.

aug. 2020

Jag fortsätter gråta, det tar liksom inte slut. Hjärnan blir överbelastad av minsta lilla och det känns som det kokar i pannan. Jag sjukskriver mig, säger upp mig och söker vård. Jag får diagnosen utmattningssyndrom och jag känner en enorm lättnad. Jag är inte dum i huvudet och jag har inte fått en stroke. Läkaren sjukskriver mig några veckor för att sedan följa upp. Hen trycker på att det kan ta lång tid att återhämta sig, månader, år. Jag beslutar mig för att flytta till mina vänner i deras kollektiv utanför stan, med närhet till natur och där min katt Torsten kan få springa ute. Nu får jag bo i gemenskap, med fåglar och skog utanför fönstret. Alternativet hade varit att flytta hem till mina föräldrar. Beslutet att flytta känns helt rätt, men jag kan samtidigt inte rekommendera en flyttprocess mitt i den akuta fasen av ett utmattningssyndrom. Jag märker hur dåligt mitt minne och lokalsinne blivit. Jag hittar inte till restaurangen i stan jag ska träffa mina vänner på en dag och blir istället sittandes på en bänk, förvirrad, yr och trött. Jag blir upphämtad av min vän, som om jag var en dement liten tant som irrat bort sig. Jag har vid det här laget även blivit otroligt ljus- och ljudkänslig.

sep. 2020

Med diagnosen får jag landa, acceptera och börja sörja. Att jag gjort detta mot mig själv, att samhället går så snabbt, att min framtid inte känns så hoppfull. Nu låter jag allt komma och symtomen ökar markant. Nedstämd men inte deprimerad. Yrsel dagligen och en energinivå på kanske 30 %. Det som förut var enkelt är nu svårt. Klä på sig, laga mat, dammsuga. Yrsel, tung andning, rusande hjärta och extrem trötthet. Att föra ett samtal är en utmaning, där jag behöver koncentrera mig, lyssna, tänka ut vad jag ska säga, hitta orden, andas och fysiskt få ut orden. Det är overkligt utmattande. Jag umgås nästan enbart med de jag bor med och min familj, sammanhang där jag kan vara tyst. Jag orkar endast ta korta, lugna promenader, jag blir extra yr av mobilskärmen och att köra bil har blivit en kognitiv utmaning. Jag klarar inte av intrycken i butiker utan beställer hem mat online. En dag glömmer jag kokande ägg på spisen och är borta en timme. Min läkare förlänger min sjukskrivning.

okt. 2020

Dramatiskt nog så känns det som en del av mig dött, jag lever bara en bråkdel av ett liv, jag fungerar inte. Jag vill ha allt “mellanmjölk”, blir yr och trött av alla starka känslor, positiva som negativa. Ser bara filmer och serier i genren drama, eller sånt jag sett förut. Hittar stunder av inre lugn genom meditation och yoga. Jag känner mig bottenlöst ensam. Söker mig till människor, poddar, böcker och program där jag kan få känna igen mig. Jag är nästan tacksam för covid och att världen står still, det betyder att jag inte missar så mycket. Jag väljer att följa med två vänner på en roadtrip från Avesta till Umeå, miljöombytet kanske är bra. Resan går bra och jag känner mig nästan hög på livet. Härliga vänner, djupa samtal, fina vyer och jag kommer tillbaka till mina föräldrars hus med en känsla av framtidstro. Men jag är trött. Jag landar, börjar frysa, skaka, blir yr. Dagen efter gråter jag hejdlöst utan att vara ledsen, jag kan inte stå upp utan att bli kallsvettig, har svårt att ta djupa andetag och jag kan knappt lyfta mina armar. Jag får hålla mig i diskhon när jag borstar tänderna. Jag känner rädsla och hopplöshet. Dessa symtom håller i sig i två veckor och jag är för det mesta av den tiden sängliggande. Min läkare börjar tycka att jag ska komma igång, att de korta promenaderna snart kanske kan övergå till en springtur och att “det inte är försvarbart att vara sjukskriven såhär länge”.

nov. 2020

Jag får strida mig osams med min läkare för förlängd sjukskrivning, samtidigt som jag får besked att Försäkringskassan kommer dra in min sjukpenning. Enligt mitt undermåliga läkarintyg är jag främst bara ledsen och trött. Jag kan till viss del förstå Försäkringskassans beslut med den beskrivningen. Jag inser att jag inte kommer få tillräcklig hjälp på min vårdcentral, det finns inte tillräckligt med kunskap eller resurser. Jag letar desperat online efter hjälp och hittar Stressmottagningen i Stockholm, en specialistmottagning inriktade på att rehabilitera personer med utmattningssyndrom. Mina symtom är oförändrade. Det känns som att jag sjunker i kvicksand, medan resten av världen lever på. En av mina bästa vänner tröstar, att “du sjunker inte i kvicksand, det är bara lite lerigt där du står nu”.

dec. 2020

Jag överklagar Försäkringskassans beslut men får avslag. Jag kontaktar Stressmottagningen och får veta att de har ett rehabprogram på fyra-fem månader där man ses i grupp en-två gånger i veckan. Jag kan remittera mig själv dit, det behöver inte vara en läkare som gör det. Det finns inget som säger att jag inte kan söka mig till programmet, trots att jag bor två timmar bort, det är upp till mig att avgöra om jag klarar resandet. Jag känner inte att jag har något val, så jag skickar in en remiss och inom kort får jag ha utförliga bedömningssamtal via videolänk med läkare, psykolog och fysioterapeut.

jan. 2021

Jag får börja rehabprogrammet. Det känns som jag blivit antagen till Hogwarts i Harry Potter-böckerna, jag är så glad ock tacksam. Jag tar tåget till Stockholm, nervös och överväldigad av alla intryck. Jag får komma på en första gruppträff, möts av de vänligaste, kunnigaste professionerna och en fin grupp deltagare som mår som jag. Det känns som jag hittat himlen på jorden. Här kan jag få hjälp, riktig hjälp. Här finns kunskapen, viljan, resurserna och inte minst, gemenskapen. Dagen efter blir jag sängliggande hela dagen, mina ögon orkar inte se på något så jag ligger hela dagen och lyssnar på P4 Dalarna, som känns lite hemma. Jag drunknar i ångest och oro över hur jag ska klara det här programmet, det känns som jag aldrig kommer bli frisk.

feb. 2021

Jag blir tvungen att skriva in mig på Arbetsförmedlingen och söka jobb för att få A-kassa. Arbetsförmedlaren jag pratar med säger själv att “det är ett sjukt system”. Jag tvingas varva rehaben i Stockholm med att söka jobb. Jag är som en våt trasa nu och fortsätter som hela hösten, att sova i snitt tio timmar/natt.

mar. 2021

Stressmottagningen skriver ett nytt sjukintyg där mina funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar beskrivs utförligt. Försäkringskassan godkänner sjukpenning direkt. Lättnaden är enorm. Programmet fortsätter, med arbetsterapi, psykoterapi och fysioterapi. En fin gemenskap växer fram i gruppen. Vi får till oss massor med kunskap och delar erfarenheter med varandra. Jag är så tacksam.

apr. 2021

Jag övar på allt vi lär oss, strategier som energibalanering, randiga dagar, medveten närvaro, defusion och värderad riktning. Jag märker hur det fungerar, energin byggs sakta upp och ligger nu på 50-60 %. Jag börjar leva helt annorlunda, identifierar ohållbara beteenden och övar på att bryta dem. Mitt i detta får min katt Torsten somna in efter en tids sjukdom. Min trygghet, min lilla vän och livs kärlek. Jag går sönder och doppar för första gången någonsin mina tår i depression. Jag ligger ofta på golvet, för då kan jag inte falla längre ner. Jag tappar aptit, energi, hopp och mening.

maj. 2021

Tack vare familj, vänner, bekanta och de på Stressmottagningen får jag hjälp att styra undan från depression och ta mig med ett andetag i taget genom den avgrundsdjupa sorgen. Det går inte att komma runt den, den måste få finnas, den måste vadas igenom. Sorgen stjäl nästan all energi jag har, så jag försöker vara snäll mot mig själv nu och sänka alla krav. Efter en tid så börjar jag testa mig fram med allt i vardagen igen, göra allt på nytt sätt, trots brist på lust och motivation. Försöker träffa folk lite mer, på ett anpassat och mer hållbart sätt, under begränsad tid och med pauser. Jag orkar med tiden gå lite längre promenader, att resa till Stockholm är inte lika energikrävande och jag behöver inte fullt lika många timmars sömn längre.

jun. 2021

Vi avslutar rehabprogrammet på Stressmottagningen. Vemod och rädsla, hur ska det gå nu? Oerhört tacksam för allt jag lärt mig och människorna jag mött. Min energi har sakta byggts upp men det är en lång resa kvar. Jag klarar mer nu än innan, men jag har fortfarande stora svårigheter med saker som minne, koncentration, intryck, problemlösning. Jag måste ta pauser ofta i allt jag gör och jag kan inte göra fler saker samtidigt. Detta kommer bli bättre men symtom kommer finnas flera år framöver och en del kanske aldrig försvinner. Jag har insett att det är en livslång resa att lära sig förhålla sig till detta, att det är en funktionsnedsättning jag får anpassa mitt liv efter. Jag har ett samtal med SM, FK och AF, vi kartlägger och beslutar att det till hösten blir dags att börja arbetsträna på 25 %, det känns läskigt men rätt.

Detta år har utan tvekan varit det värsta jag varit med om, jag önskar inte denna upplevelse på någon. Samtidigt har det kanske varit det bästa som hänt mig. Jag har förlorat mycket, men vunnit desto mer. Så många fantastiska människor jag mött, nyfunna vänner mitt i ens värsta tid, omtyckt fast man mår som sämst. Jag har tvingats börja leva på det sätt jag skulle gjort förut. Jag har slutat gå på autopilot och försöker leva ett långsammare, mer närvarande liv med mycket mindre tid framför mobilskärmen. Jag deltar i utvalda aktiviteter men på ett nytt sätt, med pauser och under kortare tid, inte sällan med öronproppar i. Jag har fortfarande energibrist och kognitiva svårigheter, det är en kamp och jag behöver prioritera, planera, begränsa och reflektera. Bakslag kommer när jag gjort för mycket, men de kommer mer sällan nu och håller i sig kortare tid. Jag övar fortfarande på att vara snäll och förlåtande mot mig själv, ha tålamod att det tar tid att ändra beteenden. Jag lever även mer efter mottot “va lite sämre” som en nyfunnen vän lärt mig, för att sänka kraven på mig själv och jag sätter numer oftare mina egna behov i första rummet. Jag tänker efter vad som är viktigt på riktigt och ödslar mindre energi på det som inte är det för mig. Jag vill leva ett enklare liv, ett hållbart liv, släppa den knutna handen kring så mycket materiella ting, måsten, borden, andras åsikter, karriär. Jag vill trivas, må bra, vara nöjd. Att jag t.ex. sedan sommaren 2020 inte använt Instagram tror jag är ett bra steg för mitt välbefinnande. Jag gläds även åt att jag upplever det mindre tabu att prata om psykiskt lidande numer, att när jag är öppen med mitt mående möter jag allt som oftast öppna människor tillbaka och vi kan dela att vi alla inte alltid mår så särskilt bra. Det är fint att mötas och stötta varandra, till och med skratta åt misären. Jag känner mig fortfarande ganska nedstämd i perioder och oroar mig för hälsan och framtiden. Men jag sätter en fot framför den andra och påminner mig själv om att ha tillit, att jag inte behöver ha allt uträknat idag. Min hjärna och min kropp behöver fortfarande tid att läka och ingenting varar för evigt, inte ens det riktigt jobbiga.

Jag vill slutligen bara uttrycka min tacksamhet till familj, vänner och bekanta som försökt förstå, stöttat, respekterat och anspassat sig efter mina behov. Det finns inte ord för hur tacksam jag är. Och särskilt tack till de på Stressmottagningen, för den ovärderliga och livsavgörande hjälpen. Jag vill rekommendera deras program till alla som hamnat i utmattningsträsket.
Länk till Stressmottagningens hemsida:

www.stressmottagningen.se

Länk till en bok som bl.a. min psykoterapeut på Stressmottagningen, Giorgio Grossi, skrivit. Den innehåller mycket av det vi lärt oss i rehabiliteringsprogrammet:

https://www.adlibris.com/se/bok/vagen-ur-utmattningssyndrom-hantera-det-som-ar-och-ta-dig-dit-du-vill-

• Om du vill medverka i Rakt in i Väggens blogg mailar du oss på info@raktinivaggen.se.

Inlägget Pernilla Moen Modig – Tryggheten rycks bort under mina fötter dök först upp på Rakt in i Väggen.

Isabelle Uskali Wassler – Personlig podd: Så länge jag kan minnas har jag drivits av prestation och höga krav på mig själv. Jag hade under årens gång lyckats bygga upp min inre ”stressboll” så stor att den tillslut sprack. Som verksam lärare var det även svårt att hålla koll på den tunna gränsen mellan arbete och privatliv och med många bollar i luften resulterade det i att jag blev sjukskriven i utmattningssyndrom. Genom skammen av att ha blivit sjuk i stress och att känna sig enormt otillräcklig blev jag tvungen att se på min livssituation och börja lära känna mig själv igen. Idag arbetar jag som grundskolelärare och driver även mitt eget företag Hållbart fokus där jag arbetar som stresspedagog och mental coach. Det som får mitt hjärta att brinna lite extra är att lära ut om stress och mental träning och att ge redskap och verktyg för hur du kan hålla både inom arbetet och rent privat. Hur du kan hitta ett fokus som är hållbart för dig. Då jag själv är verksam lärare brinner jag även lite extra för att få in stresshantering som en naturlig del i skolans värld. Jag hoppas innerligt att jag med detta avsnitt kan hjälpa dig som lyssnar en bit på vägen, oavsett om det handlar om ge inspiration eller skapa känslan av att du inte är ensam. Våga sätt dina egna behov först då och då och kom ihåg att det som kommer göra skillnad på riktigt för dina elever, kollegor eller nära och kära är att du först och främst tar hand om dig själv.

Om du vill veta mer om poddgästen:

• Är du intresserad av konsultation eller coachning inom förebyggande stresshantering, mental träning eller personlig utveckling är du varmt välkommen att kontakta mig på: isabelle@hallbartfokus.se

• Instagram: @hallbartfokus

• Facebook: Hållbart fokus

• Hemsida: http://www.hallbartfokus.se

Om personlig podd: I de personliga poddarna delar gästen med sig av sina egna erfarenheter från sin utmattningsresa. De personliga poddarna är en del av Rakt in i Väggens koncept delningspoddar. Upplägget för delningspoddar liknar Sveriges Radios sommarprat i P1, där gästen berättar i sin egen takt och i monologform.

Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på vår hemsida, iTunes, eller i din poddapp så andra vet att vi finns!

• Vill du medverka i Rakt in i Väggens podcast? Besök följande sida: http://www.raktinivaggen.com/medverka

• Om du vill tipsa oss om en poddgäst, eller om du har en fråga eller synpunkt på det vi gör, kan du alltid maila podcast@raktinivaggen.com för att få svar.

• Du finner poddavsnittet på vår hemsida, http://www.raktinivaggen.com i Podbean, iTunes och i andra poddappar.

Inlägget Isabelle Uskali Wassler – Stress i läraryrket dök först upp på Rakt in i Väggen.

Om samtalspodd: I Rakt in i Väggens samtalspoddar kan du lyssna på berikande samtal mellan en programledare från verksamheten och gäster som har erfarenhet eller kunskap inom stressrelaterad ohälsa. 

Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på vår hemsida, iTunes, eller i din poddapp så andra vet att vi finns!

• Om du vill tipsa oss om en poddgäst för våra samtalspoddar, eller om du har en fråga eller synpunkt på det vi gör, kan du alltid maila podcast@raktinivaggen.com för att få svar.

• Du finner poddavsnittet på vår hemsida, www.raktinivaggen.com i Podbean, iTunes och i andra poddappar.

Inlägget Utmattningens labyrint: en patient & en läkare dök först upp på Rakt in i Väggen.