”Skam, frustration, rädsla & sorg höll mig tidvis i ett järngrepp”

Hanna – 40 år, delar sin utmattningsresa i blogg 1

— Jag hade just avslutat en lunch med min man. Året var 2011. Jag hade några trappsteg kvar innan jag skulle öppna dörren till jobbet. Och BOM. Från ingenstans slog yrseln ned i min kropp. Som ett blixtnedslag. Jag blev livrädd.

Vad hände?
Fick jag en stroke?
Kändes helt plötsligt som jag vandrade på en båt som färdades genom en storm. Min kollega mötte min blick och såg att något inte stod rätt till. Akuten nästa. Många utredningar senare. Bland annat magnetröntgen av hjärnan för att utesluta hjärntumör så fick jag till sist diagnosen utmattningssyndrom. Va, jag, som är beteendevetare, jag som “kan” detta.
Kan det ändå drabba mig?
Utan förvaring?
Om jag ska vara helt ärlig så hade jag fått förvarningar. Men inte lyssnat. Hade ett väldigt roligt och intensivt chefsjobb när det hände. I kombination med att jag hade blivit akutopererad två gånger med tre månaders mellanrum för utomkvedshavandeskap. Så just innan yrseln slog ned som ett blixtnedslag hade jag och min man ätit lunch och samtalat om när vi skulle påbörja IVF-behandling (provrörsbefruktning). För vi ville bli föräldrar.

Tankar som kom till mig under min sjukskrivning var:
Vem är jag nu?
Vad är jag värd när jag inte kan prestera?
Kan alla dessa fysiska symtom verkligen bero på utmattning?
Många frågor, få svar. Svaren har kommit längs vägen. En pusselbit i taget.
Känslor av skam, frustation, rädsla, sorg och skuldkänslor höll mig tidvis i ett järngrepp. Men inte alltid. Jag pendlade mellan skratt och gråt, ljus och mörker. Timme för timme, dag för dag.
Detta var mitt första wakeup call. De har kommit fler men i mindre omfattning. Idag lever jag ett helt annat liv än då. Jag har vänt upp och ned på hela min livsstil i flera omgångar sedan 2011. Små myrsteg leder till gigantiska kliv på 8 år. Jag har bland annat hunnit bli mamma och starta eget företag för att hjälpa medsystrar som vill omfamna sin hälsa. Så det finns hopp, även för dig som befinner dig mitt i mörkret just nu.

Det viktigaste budskap jag har till dig som befinner dig i stormens öga just nu är att vara snäll med dig själv. Precis som du är mot din bästa vän. Och ta hjälp. Från både nära och kära men även någon erfaren. Och sist och absolut viktigast. Börja lyssna inåt. Lyssna till kroppens viskningar så slipper den skrika. Då du kopplar samman en pusselbit i taget, så kropp, själ och sinne börjar samspela. Då är du på rätt väg. Hjärnan och alla snurrande tankar vill gärna köra solodans. Låt hjärnan vara med men tillåt den aldrig att sitta i förarsätet. Där placerar du ditt hjärta och själ. Då kommer du ta beslut som är rätt, riktiga och viktiga för just DIG. Just NU.
Kram Hanna️

 

 

Vill du dela din utmattningsresa i vår blogg? Kontakta oss på mail: raktinivaggenpodcast@gmail.com

Vill du veta mer om Hanna? Besök henne på Instagram: @hannastankar